Landsbygdskommittén har förelsagit att reseavdraget för bilpendling ska bli mer avståndsbaserat så att det ska kunna utnyttjas av behövande på landsbygden och inte av folk i storstäder som istället skulle kunna åka kollektivt. Vi och Moderaterna i Stockholms län motsätter oss så klart detta. ”Jag tycker att man ska ha kvar avdragen”, säger Kjell Jansson (M), förbundsordförande i Stockholms län, klokt.

Idag är regeln att reseavdraget bara får användas

• om avståndet är minst fem kilometer och om du regelmässigt tjänar minst två timmar sammanlagt per dag för fram- och återresan, jämfört med att åka kollektivt
• om det saknas kollektivtrafik och avståndet är minst två kilometer.

Ändå är det främst i Stockholms kranskommuner som reseavdraget används. Avdraget används mest av manliga höginkomsttagare i de tre största städerna och hälften av den totala kostnaden för avdraget går till de tre storstadslänen. Det går lätt att motivera: Kollektivtrafik finns ju i Stockholmsregionen, men eftersom vi alltid tar bilen och aldrig åker kollektivt får vi räkna in några timmars tidtabellsläsning, att vi kliver på fel buss och så vidare, och då kommer vi lätt upp i minst två timmar per dag.

Stockholmare sitter i bilkö två veckor per år, och det gör vi inte för att det är kul utan för att landsbygden ska leva! Reseavdraget är nämligen ett landsbygdsstöd, i synnerhet när det utnyttjas av stockholmare. Pecis som som att vi måste värna rätten att köra SUV i innerstan (Se filmen som förklarar varför här nedan), så måste vi i Stockholm använda reseavdraget för bilpendling för landsbygdens skull. Stockholm är en förebild för hela landet, och om de som bor ute i obygden ser att vi vågar bilpendla till jobbet i dessa klimathotstider, trots att vi skulle kunna åka kollektivt, ja då vågar torparna i Norrland göra det samma.

Stockholm gör – Norrland lär.

Läs mer om hur bilkörning i storstäder är en viktig solidaritetshandling på www.suvsolidaritet.nu